Ur Själslig Död

Månegarm

Eldens starka ljus bränner i mina ögon,
Likt törnets sting en gång bränt.
Svett täcker en trött och sargad kropp,
Tomhet fyller ett skändat sinne … en själ itu.
Likt tusen år i dödens kalla sömn,
Vänder jag åter ur … själslig död.
Ett valv av löv ovan trädens stam,
Denna plats för mig så bekant.
Likt den pelarsal i norr,
Som jag lämnade en gång.
Likt tusen år i dödens kalla sömn,
Vänder jag åter ur … själslig död.
Ur själslig död!
Svaga bilder av drömmar,
Vindlande djup, dunkla ord.
Vansinnets sömn,
Som förgiftad återigen …
"minns min röst, du son av norden …
En gång stungen av törnets tand.
Dömt var blodet, dömd var själen;
Du kom till mig i vargtörnets namn."
En mörk skepnad bortom eldens sken,
Stilla vakande i sin vargahamn.
Efter sin långa hemfärd,
Den gamle var åter här igen …
Likt tusen år i dödens kalla sömn,
Vänder jag åter ur … själslig död.