Vaggvisa

Månegarm

En isande vind
Far fram genom skog och dalars hem
Fryser ben och märg
Krossar drömmar, rövar dem
Sov nu, lilla vännen min
Dröm ett litet sinnes drömmar
Vid elden stillhet råder
Här ditt folk vakar över dig
Men I forna seders mull
Gror livets frö igen
Hör nu vargen yla, kallar på sin sort
Inget svar I vinden ges
Hans släkte nu fördrivits bort
Livets tråd nu tvinnas
Må din väv bli seg och stark
Ty hårda tider stundar
Livets rötter kämpar I frusen mark
Men I forna seders mull
Gror livets frö igen