Anklagelsen (La denuncia)
När vintrarnas kyla biter och när nätterna är kalla
jag ser då så många män’skor som här slåss för att få leva.
Ja, hellre mister jag livet...
Ja, hellre mister jag livet är ser människorna falla.
De fattiga i sin tystnad bär en grym och bitter börda:
att se sina barn i nöd, och se’n de väljer brott och våldet.
De bryts när de är unga...
De bryts när de är unga och har inget se’n att skörda.
No puede ni el más flamante
pasar en indiferencia
si brilla en nuestra conciencia
amor por los semejantes.
Det är en orättvisa som ej är så lätt at lösa,
de fattiga de får lida och jag ville ställa frågan:
Säg, finns det någon på jorden...
Säg, finns det några på jorden som kan vara generösa?
När ska de slippa skymfen att existera på allmosor,
få känna den doft som finns och lyfta ögonen från marken?
Säg, när får de nå’nsin rosor?
Säg, när får de nå’nsin famnen full av prästkragar och rosor?
Vad ska vi med en kyrka till och klara källors vatten,
när de får lida brist och aldrig nå’nsin höra skratten?
Så ge mig då nå’n att tro på...
Så ge mig då nå’n att tro på som kan leda oss ur natten.
Autor(es): Violeta Parra, Luis Advis
