Memento mori
Av jord är du kommen till jord skall du åter bli.
Ben som förtvinar. Ingen jävel förtvivlar och saknar dig.
Aska till aska du är föda åt maskar.
Ingen gråtande skara.
Inga tröstande tårar,
inga värmande kramar.
Allting förruttnar medan omvärlden snurrar varv på varv.
En slutgiltig vila på foton som bleknar på falnande väggar.
Minnen som haltar.
Vittnen som faller ifrån.
Psalmer och liljor och böner och präster.
Billiga kistor, förmultnande rester.
Färgen har bleknat på pärmar med vinröda ryggar
med gulnande papper på dammiga hyllor.
Livsverk och hafsverk förenas i glömska
i orörda lådor bakom bortglömda dörrar.
Writer/s: Ett Dödens Maskineri
