Sattelit
Du har stí¥tt vid horisonten
du har tittat mot havet om jorden var rund
men allt som du sí¥g var en bí¥t som fí¶rsvann
i dimman som rullade fram
jag í¤r inte rí¤dd att flyga
jag fí¶r ovanfí¶r molnen stí¥r himlen pí¥ glí¤nt
som jorden och mí¥nen vi dras till varann
men hí¥ll mig sí¥ hí¥rt som du kan
jag kí¤nner mig som...
en sattelit, sattelit
som en sattelit hí¶gt i det blí¥
sattelite, sattelit
som en sattelit
nu, kan jag fí¶rstí¥
oh, vad ví¤rlden í¤r liten í¤ndí¥
hí¶gt i det blí¥
vi har gí¥tt omkring pí¥ jorden
vi har dragit ví¥r frihet pí¥ slí¤p í¶verallt
och solen har ví¤rmt oss, men ní¤r den gí¥r ner
behí¶ver jag ví¤rmen du ger
