Under fullmånens sken
Vintern tar ännu ett liv
Ensam i den bitande kylan där snön yrar, förblindar
Trotsigt han reser sin näve mot den askgrå skyn
Odjur aldrig långt borta är då svältiden är här
Djuren flockas, bringar död när människokött finns när
Men kylan är honom övermäktig
Långsamt han slumrar in
och han dör som en ärofylld man
som stred under fullmånens sken
Nu hungerns käftar kryper till
och tuggar på fruset ben
inget mat skall gå till spillo
under fullmånens sken
Writer/s: Nicklas Lundqvist
