Att åter bli sjutton år (Volver a los diecisiete)

Att åter bli sjutton år gammal
när man har levt ett helt sekel
det är som att tyda tecken
utan att vara helt säker,
det är som att plötsligt få bli
så spröd som en enda sekund
att åter få känna så djupt
som barnet inför vår gud.
Precis så känner jag
i denna frukbara stund.

Så lindas vi in,
lindas vi in,
som en äng sveps in i blom,
såsom en knopp växer på träd,
såsom en våg slår emot en strand,
som en våg mot strand, ay sí sí sí.

Jag tar ett steg tillbaka
när dina steg går framåt
och barnets klara regnbåge
här i mitt bo jag hyser,
men olika färger som lyser
och flyter i mina ådror
även den hårdaste kedja
som oss vid ödet här binder
är finslipad som en sten
och skimrar stilla i själen.

Vad känslan så har mäktat
har inte visdomen kunnat,
ej heller den klokaste handling,
ej ens den vildaste tanke.
En enda kort liten sekund
förändrar allt som förtrollat
och avlägsnar oss så mjukt
från våldet och från hatet.
Blott kärleken med sitt förstånd
kan göra oss hjärterena.

Som av en ren förtrollning
slås fönstrena upp på vid gavel
och kärleken med sin mantel
far in som en ljuvlig morgon.
Vid tonerna av dess revelj
jasminen börjar att blomma,
en flygande kerubin
har smyckat himlen med pärlor
och förvandlat min levnadstid
till sjutton år igen.