I människosläktets trädgårdar (En los jardines humanos)

I människosläktets trädgårdar
som smyckar ut hela jorden
ville jag binda en krans
av kärlek, ömhjärtenhet
ville jag binda en krans
av kärlek, ömhjärtenhet
kärlek och ömhjärtenhet.

Det är en båt av kärlek fylld
som ror mig till ett hav förgyllt,
glider ibland in i en hamn
vit som en duva utan namn
glider ibland in i en hamn
vit som en duva utan namn
vit som en duva utan namn.

Här fick jag löfte att plocka
medkänslans ensliga blomma,
doftande örter av hopp,
känslornas fina små blad
doftande örter av hopp,
känslornas fina små blad
känslornas fina små blad.

I kransens mitt vill jag vira
hjärtanas rosor som glöda,
vänskapens träd som ska spira,
lidelsens frukter som döda
vänskapens träd som ska spira,
lidelsens frukter som döda
lidelsens frukter som döda.