Lilla ängelns dans (Rin del angelito)

Nu far han rakt upp i himlen,
vår lilla älskade son.
Där ber han för sina syskon,
de har vi också som lån.
Kroppen den dör och försvinner men själen söker sig
hit till en fågel i skogen, till en förgätmigej.

Jorden den väntar på honom
här med sin öppnade famn,
därför är kinden så rosig,
själen har kommit i hamn
När kroppen dör och försvinner vill själen söka sig
till rosen daggiga skimmer, till gräs och timotej.

Se hur hans vagga på jorden
rörs av den dansande vinden,
regnet det droppar från linden,
sköljer den rodnade kinden.
Kroppen den dör och försvinner men själen får sitt mönster
i jordens djupa mysterium som öppnat har sitt fönster.

Fladdrar en skimrande fjäril
omkring hans vagga i vrån
undrar jag stilla i hjärtat:
Var är min älskade son?
Kroppen den dör och försvinner men själen som en tärna
flyger och hälsar på månen och på en aftonstjärna.

Vart tog hans älsklighet vägen,
var är den rundade kinden?
Måste han falla som löven
föll för den isande vinden?
Kroppen den dör och försvinner men själen söker svar:
Varför försvann han så tidigt bort till en enslig grav?
Hur ska vi leva med sorgen vi andra som finns kvar?
Själen den dansar i solen och himmelen är klar.