Julián Grimau

Jag fick höra om brottet tidigt en morgon.
Sorgen färgades röd som blodet från en mänska.
Bara bly, bara molnen fick vara vittnen,
Julián Grimau, min broder,
när du blev mördad, när du blev mördad.

Blommorna över fältet öppnar sig sakta.
Dagen häller sin smärta i deras kalkar.
Men ur folkets förtvivlan skall sången stiga.
Strängar på min gitarr,
ni darrar av sorg, ni darrar av vrede.

Vi förbannar de fega som ville hämnas
medan folket får lida, lida och hoppas.
O mitt land, jag kan höra din bittra tystnad.
Stenarna på vår väg
är svarta av blodet, svarta av blodet.

Vete skall åter spira på våra åkrar,
åkrarna som förtrampas av deras stövlar.
Men jag vet att en dag står du där bland oss,
Julián Grimau, min broder,
så som su ville, så som du ville.