Barn av ingenmansland
Rop från svunna salar väcker slumrad ro.
Ord som saknat hjärtan gjuts till segertal.
Druckna bundsförvanter svedjar drömmars lust.
Vad som sken av grönska vek åt grånad träda hän.
Döm av vår ensamhet när knutna nävar i lönndom ber.
Är barnatro din spegelvärld?
Döm av vår ensamhet.
Hör till duvans mantra hon har spått vår rymd.
Bortom söndrat högmod flyr vårt silkesskira hopp.
Vad du tycktes ana var blott en blek chimär.
Höljd i junidimmans barm rasar dårskapens tyrann.
Spira du längtande kval. Mot rymder som slocknar allt mer.
Spira du ändlösa hav. Mot randen av ingenmansland.
Autor(es): Erik Gärdefors