Väckelsebygd
Molnen hopar sig hastigt och formar glömskans valv.
Som skyddar något.
Som gömmer någon.
Som sprakar i sprudlande extas.
Det saliga skenet lyser så starkt att alltets sinnen skälver av lust.
Och hoppets gryning är redan född.
Och längtans skymning är återfödd.
Och tiden svävar i klarsynt eufori.
Kvar blir de som vittnat med sorgkantade naglar.
Vi drabbade som slumpen frälser.
Vi utvalda som slumpen stjälper.
Vi utdöda som andas i drömd hypnos.
Lämnade åt allsköns oro reser vi oss mot blyade skyar.
Vi bär vittnesbörd som ekar genom allt vi vidrör.
Jag tycker mig känna den bitterljuva doften.
Jag tycker mig ana den svedjade skogen.
Jag tycker mig slukas av det kvarglömda minnet.
Autor(es): Erik Gärdefors