Minnet och tystnaden

Med vilken ömhet man kan famna minnen
som, om de klädas i ord, står sorgset blyga
och liksom vädjar milt till våra sinnen
att åter in i tystnaden få smyga.

I skaldens vävstol redan händig vorden
du skiftar ordens garn, du blandar färger,
men skytteln trevar vill och garnet snärjer,
du minns, men ack! Var finns de rätta orden?

De gömt sig i tystnaden.